Erfarenheter av nationella skogsprogram i Finland

Jan Heino presenterar sin syn

Alltsedan 1960-talet har det nästan oavbrutet funnits nationella skogsprogram i Finland. Programmen kan generellt karaktiseras som synnerligen framgångsrika. Sammanställningen, målsättningen, arbetsmetoderna och uppföljningen har naturligtvis utvecklats i takt med förändringarna i samhället och sektorn. På 1960- och också 1970-talen fokuserade programmen på virkesproduktion. Målet var att säkerställa tillgången på skogsråvara för den expanderande industrin. Med början under 1980-talet har allt större vikt lagts inte enbart vid ekonomiska, utan också ekologiska och sociala frågor. Programmen har blivit allt mera holistiska. Detta har lett till att näringen, förvaltningen och medborgarorganisationerna samlats kring gemensamma mål och medel för skogspolitiken. Även om full enighet inte alltid uppnåtts har programmen avsevärt förbättrat skogsbranschens verksamhetsförut-sättningar. Sedan slutet av 1990-talet har programmen kallats nationella skogsprogram.

Samarbete över sektorsgränsen

En central orsak till framgången med programmen har varit det breda samarbetet, vilket ofta lett till en rätt tung organisering och krävande samordning. Skogssektorns aktörer och alla ministerier av betydelse har deltagit i sammanställningen samt ett stort antal organisationer representerande skogens olika användningsformer utöver virkesproduktion, t.ex. rennäring, miljö, naturvård, jakt, friluftsliv och 4H. Ledningen av dessa samarbetsprocesser har legat hos jord- och skogsbruksministeriet. Detta var fallet också när det senaste programmet, Finlands nationella skogsstrategi 2025 (se http://mmm.fi/sv/nss) sammanställdes med stöd av det nationella skogsrådet (se http://mmm.fi/sv/skogar/strategier-och-program/nationell-skogsstrategi/organisation).

Politisk förankring

En annan förklaring till att programmen har fyllt sin funktion är det stöd som dessa har fått av näringen och framför allt också av förvaltningen och de politiska beslutsfattarna. Flera regeringsprogram under årtiondenas lopp har utgått ifrån att det nationella skogsprogrammet skall vara riktgivande för skogspolitiken. En sådan klausul har inneburit starkt stöd för genomförandet och förpliktigat departement att omsätta de olika åtgärderna i praktiken.

Varje program är en produkt av sin tid, så också tillvägagångssättet för politisk förankring. Innan Finlands nationella skogsstrategi 2025 utarbetades överlämnade statsrådet till riksdagen en skogspolitisk redogörelse (se http://mmm.fi/sv/skogar/strategier-och-program/nationell-skogsstrategi/skogspolitiska-redogorelse-2050) som ska styra användningen av skogarna fram till 2050. Redogörelsen innehåller följande strategiska mål, vilka omsätts i handlingsåtgärder i den nationella skogsstrategin:

  1. Finland är en konkurrenskraftig omvärld för skogliga affärsfunktioner.
  2. Skogsbranschen och dess strukturer förnyas och diversifieras.
  3. Skogarna används på ett aktivt, ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbart och mångsidigt sätt.

Kontinuerlig uppföljning

Verkställighet och uppföljning är viktig. Jord- och skogsbruksministeriet samordnar verkställigheten och uppföljningen av Finlands nationella skogsstrategi 2025 och de överenskomna strategiska projekten med hjälp av styrgrupper. Även skogsrådet och dess arbetsutskott främjar verkställigheten.

 

Jan Heino, SIFI