Forest Europes sjätte ministerkonferens

20 jun 2011

Konferensen samlade ungefär 300 deltagare från nästan alla Forest Europe signatärstater (Grekland och Portugal saknades). Ungefär 15 ministrar (inklusive 2 från observatörstater: Ghana och Cameroon) och en del så kallade biträdande ministrar och GD deltog. Från Sverige deltog minister Erlandsson, Marie Wickberg, Anders Lönnblad och Ingeborg Bromée (Landsbygdsdepartementet) samt Skogsstyrelsens GD Monika Stridsman och Gerben Janse.

Syftet med mötet var att anta två ministerbeslut: (1) ”Europeiska skogar 2020” som ger en vision, mål och målsättningar som ska uppnås till 2020; och (2) ”Mandat för att inleda förhandlingar kring ett lagligt bindande avtal för skogar i Europa”. Undertecknandet av det två besluten innebär att Forest Europe nu ska fortsätta i två parallella spår där det traditionella skogssamarbete kring SFM fortsätter samtidigt som förhandlingar om ett LBA inleds.

BBC sammanfattar ministerkonferensen

På föjande länk sammanfattar BBC vad som avhandlades vid Forest Europes sjätte ministerkonferens, inklusive Sveriges inställning att främst stödja det frivilliga spåret : https://www.bbc.co.uk/post/science-environment-13733996

Bakgrunden till Forest Europe-processen

Forest Europe-processen består av en kedja av konferenser på ministernivå och mekanismer för uppföljning. Signatärstaterna och EU ansvarar för nationellt och regionalt genomförande av besluten som tas på ministerkonferenserna. Till processen är knutet ett sekretariat som f.n. är placerat i Oslo (fasas över till Madrid under hösten). Det är sekretariatet som håller kontakt med länderna och som anordnar aktiviteter för uppföljning av beslut från tidigare ministerkonferensers.

Initiativet till samarbetet togs av Frankrike och Finland som 1990 samlade till en ministerkonferens i Strasbourg. Detta var första gången behovet av att skydda Europas skogar mot framför allt luftföroreningar, bränder m.m. uppmärksammades på ministernivå. Processen har successivt övergått från att vara fokuserad på skydd av skogarna till att idag i allt större utsträckning fungera som europeisk skogspolitisk process om hållbart skogsbruk. Inom ramen för detta arbete har ännu så länge fyra ministerkonferenser hållits:

– 1:a ministerkonferensen i Strasbourg 1990 antog 6 resolutioner (S1-S6) som rörde åtgärder som man ville genomföra för att ge bättre förutsättningar för skydd av de europeiska skogarna.
– 2:a ministerkonferensen i Helsingfors 1993 antog 4 resolutioner (H1-H4) där särskild tyngdpunkt lades vid bevarande av biologisk mångfald och samarbete med länderna i Östeuropa.
– 3:e ministerkonferensen i Lissabon 1998 antog 2 resolutioner (L1-L2). Vid denna konferens ville man lyfta upp betydelsen av de socio-ekonomiska aspekterna på uthålligt skogsbruk på den politiska agendan.
– 4:e ministerkonferensen i Wien 2003 antog 5 resolutioner (V1-V5). Konferensen lyfte fram frågor som tvärsektoriellt samarbete, ekonomiskt uthålligt skogsbruk, de sociala och kulturella aspekterna av uthålligt skogsbruk, biologisk mångfald och klimatförändringarnas inverkan på skogarna.
– 5:e ministerkonferensen i Warszawa 2007 antog resolutioner (W1-W2) som behandlade dels skog och vatten, dels skog och bioenergi.

I Oslo 14-16 juni 2011 samlade den regionala, mellanstatliga processen Forest Europe sina 47 nuvarande signatärer till Forest Europes sjätte ministerkonferens. Ministerkonferensen är ett tillfälle för berörda parter att dela erfarenheter kring målsättningar och bedrifter för bevarandet och säkerställandet av skogarnas ekonomiska, miljömässiga och samhälleliga värden. Tyngdpunkten vid FE-6 kommer att ligger på framtidsfrågan, dvs. ett förstärkt policyramverk för hållbart skogsbruk (Sustainable Forest Management, SFM) i den paneuropeiska regionen.

Analys inför den sjätte ministerkonferensen i Oslo

Vid sjätte ministerkonferensen i Oslo förväntas skogsministrarna dels anta en ny framtidsstrategi för Forest Europe, dels överväga om de vill inleda förhandlingar om ett rättsligt bindande avtal för paneuropeiska skogar. Underlag till dessa två ministerbeslut har beretts inom Forest Europe under perioden som förflutit sedan femte ministerkonferensen 2007. I slutet av mars 2011 fastslogs att beslutsunderlagen ska delas i två spår; ett som bygger vidare på frivilligt mellanstatligt samarbete, och ett annat som syftar till att sluta ett rättsligt bindande skogsavtal.

Portalparagraferna i båda utkasten till ministerbeslut nämner såväl Forest Europes resolutioner, definitionen av hållbart skogsbruk som åtaganden på den globala nivån. Rådighet i fråga om skogen och dess förvaltning slås fast där nationella förutsättningar, nationell suveränitet över naturresurser och staternas ansvar för implementering av åtagande om hållbart skogsbruk betonas.

Det frivilliga spåret

För det frivilliga spåret, European Forests 2020, har formulerats en vision för de paneuropeiska skogarna år 2020. Visionen stöds av åtta stycken målsättningar (goals) som matchas av specificerade mål (targets) för regionens skogar år 2020. T.ex. är den första målsättningen att hållbart brukande av alla europeiska skogar ska säkerställa skogarnas olika funktioner och förbättra det långsiktiga tillhandahållandet av skogens produkter och ekosystemtjänster. Ministrarna föreslås besluta att målet för den ambitionen ska vara att alla europeiska länder år 2020 ska utveckla och genomföra nationella skogsprogram, eller motsvarande, i linje med den nya visionens innehåll. Dessutom föreslås att Forest Europe fastställer ett arbetsprogram för de närmaste fyra-fem åren där fokus sätts på att gemensamt:
– vidareutveckla SFM-begreppet och dess verktyg,
– förbättra skoglig övervakning och rapportering,
– större ansträngningar för att bekämpa olaglig avverkning och därtill associerad handel, samt
– se över hur värdering av skogens ekosystemtjänster kan utvecklas.

Ett bindande avtal

För det andra utvecklingsspåret föreslås att ministrarna visionen för år 2020 genom att besluta att inleda förhandlingar om ett rättsligt bindande avtal. Det ska avspegla en övertygelse om att ett sådant avtal är nödvändigt för att förbättra och stärka genomförandet av hållbart skogsbruk.

För att EU ska kunna delta som part vid ministerkonferensen och underteckna beslutet i Oslo, som initierar förhandlingarna om ett rättsligt bindande avtal, lade kommissionen lagt fram en rekommendation till förhandlingsmandat. ORDF presenterade på basis av denna rekommendation ett förslag till mandat. Förslaget ger KOM:s rätt att föra EU:s talan vad gäller frågor inom EU:s kompetens och på områden där EU antagit gemensamma bestämmelser. KOM ska förhandla enligt specificerade förhandlingsdirektiv (bl.a. gemensamma positioner). [Här förhandlade SE stenhårt och lyckades utverka ett antal förbehåll som inkluderades i förhandlingsdirektiven för EU och dess MS, min anmärkning]

Skogssektorn utgör en del av många andra EU-gemensamma politikområden

Även om fördraget om EU:s funktionssätt inte specifikt nämner skog utgör skogssektorn en del av EU:s näringslivspolitik och många andra EU-gemensamma politikområden, vilka påverkar det svenska skogsbrukets villkor (miljö, energi, handel, den gemensamma jordbrukspolitiken, landsbygdsutvecklingen etc.). Konsekvensen är att det inte går att göra en enkel uppdelning av de kompetensfrågor som ett rättsligt bindande avtal aktualiserar. En analys av rättsläget ger vid handen att inriktningen på ett rättsligt bindande avtal, såsom den framgår av utkastet till ministerbeslut, skulle omfatta områden med överlappande nationell kompetens och EU-kompetens.

Det behövdes därför ett antal olika beslut för att EU och dess medlemsstater ska kunna delta i beslutsfattandet vid ministerkonferensen. Både kommissionens rättsanalys och rådets rättstjänst bekräftade den svenska analysen av rättsläget, dvs. att EU-kompetensen och den nationella kompetensen är överlappande. Tekniskt sett behövs således ett paket av beslut för LBA-förhandlingarna där den första delen – om medlemsstaterna vill inleda förhandlingar vad gäller den nationella kompetensen – antas med enhällighet. Denna del är inte reglerad i fördragen men bygger på etablerad praxis vid internationella förhandlingar. Det faktum att ett gemensamt beslut krävs härleds till principen om lojalt samarbete inom unionen. För den andra delen – angående kommissionens mandat att föra förhandlingar för unionens räkning – ska beslutet antas med kvalificerad majoritet i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget.

EU har inte nått en överenskommelse om praktiska arrangemang som skulle klargöra hur EU och dess MS organiserar sig och vem som ansvarar för vilka punkter i själva förhandlingarna. Rådets arbetsgrupp för skogsbruk har påbörjat diskussioner om principerna för sådana praktiska arrangemang. KOM och MS har hittills endast enats om att sådana praktiska arrangemang behövs inför en ev. första förhandlingssession. Om ett beslut att inleda förhandlingar fattas är tentativt planen att en sådan session sammankallas innan 31 december 2011.

Ingeborg Bromée, Kansliråd på Landsbygdsdepartementet

Foto: John Foxx