Destructive Storms in European Forests: Past and Forthcoming Impacts

EFI har på uppdrag av EU-kommissionen tagit fram en sammanställning över erfarenheter från stormar.

Fler än 130 separata stormar som orsakat märkbara skador på europeiska skogar under de senaste 60 åren har identifierats. En omfattande databas över stormar och en mera detaljerad databas för 11 utvalda stormarna har upprättats, se https://www.efiatlantic.efi.int/portal/databases/European_storms_catalogue.

Klassificering av stormskador

Stormar står för mer än 50% av alla abiotiska och biotiska skador per volym i europeiska skogar till följd av katastrofartade händelser. Författarna har kategoriserar stormskador i följande tre klasser:

  1. Primära skador: Initiala mekaniska skador på träden orsakade av stormen.
  2. Sekundära skador: Skador efterföljande den initiala stormen. Dessa orsakas vanligen av barkborrar men kan orsakas av andra biotiska faktorer, brand, sol, snö/is och till och med ytterligare vindskada.
  3. Tertiära skador: Produktionsförluster genom förkortade omloppsperioder och annan långvarig begränsning av skogliga åtgärder.

Bidragande faktorer

• Stormskadornas omfattning och skogsbeståndens sårbarhet beror på ett komplext samspel mellan de meteorlogiska förhållandena och beståndens lokalisering, markförhållandena, beståndssammansättningen och tidigare skötsel.

• Bevisen för inverkan av vissa skogliga åtgärder, trädslagsval eller ståndortsfaktorer är ofta svaga, saknas eller är motsägelsefulla.

• Maximal byvindhastighet är starkt korrelerad till maximal potentiell skadenivå enligt följande:

  1. Inga märkbara skador för byvindhastigheter under 30 ms-1
  2. Moderat skadeomfattning (maximal skadeomfattning upp till 2% av den stående volymen) för maximal byvindhastighet mellan 30 ms-1 och 40 ms-1
  3. Omfattande skador (maximal skadeomfattning 2-4% av den stående volymen) för maximal byvindhastighet mellan 40 ms-1 och 45 ms-1.
  4. Allvarliga skador (maximal skadeomfattning >4% av den stående volymen) för byvindhastigheter över 45 ms-1.

• Trädens höjd har en betydande inverkan på deras sårbarhet.

• Statistisk analys av vindskador indikerar att gran- och poppelträdslag är bland de mest sårbara och silvergran och ek bland de minst sårbara av barr- och lövträd. Dessa skillnader, och den vanligen högre skadekänsligheten hos barrträd, kompliceras av skillnader i skötsel och val av ståndort för plantering.

• Markförhållandena är mycket viktiga. Styrkan hos rötternas förankring ökar med förekomst av tjäle och minskar vid hög markvattenhalt. Stora regnmängder under stormar och med dålig dränering som leder till att marken mättas på vatten.

• Nyligen utförd gallring, speciellt i äldre bestånd, är ofta förknippad med ökade skador.

• Beståndens vertikala struktur (t.ex. oregelbunden jämfört med regelbunden) verkar ha liten inverkan på stabiliteten.

• Att använda en enskild ståndorts- eller beståndsfaktor som ett sätt att bedöma sårbarheten och/eller risken för stomskada i en skog kan vara fullständigt missvisande.

Trender

• Ökningen av den stående volymen och medelåldern hos skog i Europa under de senaste 60 åren har bidragit till ökningen av observerade skador.

• Om den stående volymen och trädens medelålde i de europeiska skogarna fortsätter att öka kommer detta att leda till en fortsatt ökning av stormskadorna.

• Det finns vissa tecken på att stormars intensitet ökar och att lågtrycksbanorna tränger djupare in över det europeiska fastlandet och längs ett bredare stråk vilket ökar risken för skogar i östra Europa.

• Högre temperaturer kommer att leda till längre perioder utan tjäle vintertid i Europa vilket potentiellt leder till ökade skador, särskilt i Fennoskandia.

• Stormar förväntas tendera att åtföljas av mera omfattande regnmängder vilket leder till mer vattenmättade marker och ökad risk för vindskada.

• Om den pågående uppbyggnaden av den stående volymen fortsätter liksom förutsagda klimatförändringar, förväntas skadenivåerna åtminstone fördubblas, och möjligen fyrdubblas, vid slutet av århundradet.

• Bästa uppskattning till dags dato innebär att stormskador i Europeiska skogar resulterar i en årlig minskning av kolinbindningen i skogar med 2%. Denna siffra kan överskrida 5% vid slutet av århundradet om den pågående uppbyggnade av den stående volymen fortsätter.

Samordningsbehov

• Det finns inget samordnat noterings- och rapporteringssystem för vindskador i Europa inte heller för rapportering av skador för olika risker (abitiska såväl som biotiska). Detta leder till osäkerhet i bedömningen av relativa skadenivåer inom olika delar av Europa och i bedömningen av betydelsen av specifika riskfaktorer.

• Det finns omfattande information och kunskap inom Europa vad gäller orsakerna till stormskador i skog och de bästa metoderna för att hantera konsekvenserna av stormskador. Denna information är emellertid vitt utspridd, är ofta föråldrad och finns ibland tillgänglig endast på vissa språk.

• De flesta länder i Europa som påverkas av stormskador i skog reagerar på liknande sätt. Responsen innefattar att tillhandahålla stöd för avverkning, transporter och återplantering, kortvarigt hävande av restriktioner och tillhandahållande av instruktioner för hur man bäst återplanterar eller föryngrar den stormskadade skogen. Likheten i tillvägagångssätt inom Europa gör det möjligt att ta fram ett set av gemensamma råd, riktlinjer och policyinstrument.