EU:s gemensamma skogsinformation

Goda ambitioner för samarbete

Det är välkänt att EU inte har någon gemensam skogspolitik samtidigt som gemensam politik inom andra områden – t.ex. miljö, landsbygdsutveckling och klimat – gör väsentliga insteg även i skogen. Som en följd av flera medlemsländers intresse av närmare skogssamarbete bubblar det emellertid ständigt i EU:s gryta för skogssamarbete. En permanent kommitté (”standing forestry committee”, SFC) för skogsfrågor etablerades redan 1989, bl.a. för att hantera skogliga frågor inom andra politikområden. En skogsstrategi antogs 1998 och efterföljdes 2005 av en särskild aktionsplan. Samarbetsambitionerna har dock varit mycket försiktiga förutom inom ett område – gemensam skogsinformation.

Fokus på skogens hälsotillstånd

Allt sedan luftkonventionen (CLRTAP) trädde i kraft på 1980-talet har EU på olika sätt stöttat eller lagstiftat om gemensam skogsinformation. Fokus har varit uppskattningar av skogens hälsotillstånd i spåren av den typ av kronutglesning som stod i centrum för skogsskadedebatten under slutet av förra seklet. Samarbetet har skett inom CLRTAPS samarbetsprogram ICP Forests. Den aktuella typen av skogsskadeinventering har gradvis tappat anhängare och nu tar även Kommissionen av allt att döma sin hand från den – därför ser man sig om efter andra sätt att drapera skogsinformations­ambitionerna!

Breda informationsbehov inom EU

Under 2010 presenterade Kommissionen ett ”grönpapper” om skogsskydd och skogsinformation, vilket mottogs förhållandevis väl av medlemsländerna. SFC etablerade därför en särskild arbetsgrupp för skogsinformation, vars uppdrag var att konkretisera informationsbehoven och peka på möjligheter att etablera ett gemensamt system. I sin slutrapport, som presenterades för SFC den 23 mars, konstaterar gruppen att informationsbehoven idag är mycket breda, inte minst för att hantera alla krav knutna till globala konventioner och EU:s egna regelverk. Nedanstående områden pekas ut:

– Skogsresursernas omfattning i termer av bl.a. arealer och volymer

– Växthusgasbudgetar

– Biodiversitetsindikatorer

– Skogsskador och hälsotillstånd

– Socioekonomiska uppgifter

– Skogarnas skyddande funktioner

Säkerställande av informationsflöde

Rapporten redovisar även olika alternativ för hur informationsflödet från medlemsländerna kan säkerställas. Förslagen omfattar såväl varianter med frivilligrapportering som varianter med lagstiftning. En hel del frågetecken finns dock vad avser hur ett EU-skogsinformationssystem ska förhålla sig till den rapportering som i dagsläget görs till såväl FAO som Forest Europe och det är uppenbart att samordning behövs.

Omarbetningar mot gemensamma definitioner

Ett EU-system för skogsinformation skulle troligen förläggas till EU:s Joint Research Centre (JRC). Vid JRC pågår redan idag pilotprojekt där Europas nationella skogsinventeringar (’Riksskogstaxeringar’) gemensamt tillhandahåller harmoniserad information. Genom att basera informationen på befintliga inventeringar – Riksskogstaxeringar, ICP Forests och ICP integrated monitoring – kan de tillkommande kostnaderna begränsas. En fördel med att basera EU-systemet på data från nationella skogsinventeringar är också att informationen kan anpassas till den nivå som främst behöver den för att utvärdera och utveckla skogspolitiken – de enskilda länderna – samtidigt som EU-behoven kan tillfredsställas genom omarbetningar mot gemensamma definitioner.

Text: Prof. Göran Ståhl, SLU

Bild: Johan Foxx