Investera i odling i utvecklingsländer

Sammanfattning av 3F-seminariet den 22 november

Utvecklingsländer i Afrika och Asien behöver investeringar i jordbruket, och välkomnar satsningar på odling av biomassa för energi eller biobaserade material. Men det ska vara riktiga investeringar, med inflöde av kunskaper och ett upplägg som gynnar lokalbefolkningen. Det framhöll FAO-koordinatorn Mafa E. Chipeta vid ett seminarium på KSLA. I dag köps ofta mark i utvecklingsländer av utländska investerare utan att någon odling inleds. Även när marken används sker detta ofta utan att man engagerar lokalbefolkningen tillräckligt. Mafa E. Chipeta betonade att myndigheterna i till exempel östra Afrika ofta är i en desperat situation, och dessutom extremt underbemannade. De klarar inte att analysera eller kontrollera erbjudanden från investerare.

– Samtidigt behövs verkligen investeringar utifrån. Vad som skulle behövas är stöd med kunskaper från Västvärldens regeringar och organisationer. Då skulle vi kunna få en enorm utdelning på de resurser som finns i form av mark, inte minst i östra Afrika.

Flera anföranden under seminariet stärkte bilden av att det finns mycket stora framsteg att göra i utvecklingsländer om man kan stärka resurserna. Ett exempel är gödning, där man i Västvärlden slåss mot en övergödning som inte ger någon stor utdelning, samtidigt som en ökning i många utvecklingsländer skulle kunna ge en kraftig ökning av utbytet utan negativa bieffekter.

Fråga vad människor behöver

Positiva exempel på investeringar finns, vilket också framgick av seminariet vid KSLA. Flera företag och organisationer berättade om hur de arbetar i utvecklingsländer med att engagera lokalbefolkningen. Heikki Rissanden från Stora Enso beskrev erfarenheterna från bland annat Sydamerika och Asien.

– Vi har medarbetare med uppgiften att stödja lokala odlare med både tekniskt stöd och ekonomiska råd. Enkelt uttryckt brukar vi säga att vi frågar människor vad de behöver, och börjar arbeta därifrån, berättade Heikki Rissanen.

Det kan handla om väldigt olika situationer, och varje projekt måste börja med att man diskuterar förutsättningslöst med lokalbefolkningen. I Laos var det dominerande problemet alla bomber som låg kvar i marken efter kriget i Vietnam. ”Man kan gå omkring på ett metallgolv” som Heikki Rissanen uttryckte det. Man fick börja projektet med att rensa bort bomber, allt annat skulle varit meningslöst.

Afrikansk bioetanol

Några industriprojekt på bioenergiområdet pågår nu i Afrika, söder om Sahara. Addax Bioenergy bygger något så unikt som en Greenfieldfabrik som ska producera etanol från en sockerrörsplantage. Normalt handlar industriprojekt i Afrika om utbyggnader av existerande anläggningar eller moderniseringar av statliga fabriker, men Addax bygger upp hela infrastrukturen. Det sker i Sierra Leone.

– Projektet tar hänsyn till social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet och bygger på nära samarbete med lokala samhällen, myndigheter och regering i Sierra Leone, säger Jörgen Sandström, vd för Addax Bioenergy.

Det tar också hänsyn till EU-normer för utsläpp av växthusgaser och socialt ansvarstagande och arbetar tillsammans med flera institut för finansiering och utveckling, bland andra Swedfund-Sverige.

Fabriken ska producera 170 000 kubikmeter bioetanol, främst för den europeiska marknaden. 30 MW överskottsel från ett biobränsleeldat kraftvärmeverk går till den lokala marknaden och dessutom gynnas matproduktion i projektet.

– Sockerrör ger ca 7 000 liter etanol per hektar jämfört med spannmål (EU) som ger 2 400 liter per hektar. Majs (USA) ger 3 100 liter per hektar. All instoppad råvara blir el, etanol eller grön gödsel (vinasse). I en modern anläggning blir det inget spill, säger Jörgen Sandström.

EU är den marknad Addax räknar med, men samtidigt pågar utveckling av den lokala och regionala marknaden.

Text: Nils Lindstrand

www.greenindustry.se
nils@nisseskrivare.se

Foto: Åke Barklund