Lugnet före EU-stormen?

Skogsaktuellts Ledare om Forest Policy seminariet

Man behöver inte skämmas eller tro att man är sinnessvag bara för att man inte förstår vad som händer i Europas skogspolitiska processer. I dag är det omöjligt för en person att följa alla turer som påverkar skogsägare i Europa. Man kan fråga sig om politikerna saknar vilja att skapa tydlighet så att man enkelt kan belysa den inbördes relationen?

Jag försökte i veckan följa och förstå ett webbsänt möte från Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, KSLA, som handlade om just detta ämne. För mig blev det då klart att det är i dessa sammanhang som långsiktiga beslut tas om framtidens skogspolitik och att den starkaste drivkraften definitivt inte kommer från markägarna. Det står också klart att i slutänden bor djävulen i detaljerna som vi skogsägare inte vet någonting om.

Otaliga kommittéer och extratillsatta grupper möblerar som bäst om i Pandoras ask och där är du degraderad från skogsägare till ”en av flera skogliga intressenter”. Kortfattat kan man säga att fokus i arbetet ligger på tre parallella plan: EU:s skogsbruksstrategi, Grönboken samt Forest Europé.

EU:s skogsbruksstrategi innehåller i dag endast riktlinjer. Det finns inga övergripande gemensamma bestämmelser för vårt skogsbruk. Jämför gärna med de tvingande reglerna som gäller för jordbruk. Det finns visserligen en EU-strategi som i dag mestadels sysslar med att informera, men det är mycket i görningen och jag räds inför den dag, som mycket väl snart kan vara här, när riktlinjerna görs till tvingande.

Grönboken om skogsskydd och skogsinformation är istället ett slags diskussionsdokument med förslag som kan ligga till grund för beslut om olika alternativ för EU:s strategi rörande skogsskydd och skoglig information. Mycket troligt kommer detta att användas som underlag för förändringar i EU:s skogsstrategi. Denna strategi handlar om gemensamma principer för skogsbruket i EU så som hållbart skogsbruk och multifunktionalitet. Det fungerar som ett samordningsverktyg för skogrelaterad verksamhet och politik på EU-nivå som ligger under kommissionens miljöavdelning.

Forest Europé är en pan-europeisk politisk process för en hållbar förvaltning av kontinentens skogar. Ministrarna inom Forest Europé hade möte i Oslo tidigare under året och då fattades beslut om att en kommitté ska ges mandat att ta fram övergripande riktlinjer för lagliga åtaganden inom gemenskapen. Sverige försökte stå emot, men vek till slut ner sig. Det finns en naturlig förklaring till vårt motstånd; vi sitter på en stor del av Europas skogsmark och påverkas således kraftigt av en Europacentral lagstiftning.

Men är det inte bra om alla lyder under samma regler? Jo, om reglerna är utformade på ett sådant sätt att de som är mest ekonomiskt beroende har starkast röst, vilket inte verkar vara fallet i samtliga tre processer. Det är snarare den som är bäst allierad som drar det längsta strået i dessa förhandlingar. Förhandlingar drivs starkt av andra intressenter till exempel miljö-, klimat- och bränsleföreträdare samt politiker med egna agendor och med en tidshorisont som bara sträcker sig fram till nästa mandatperiod. Lägg till att våra egna politiker gärna vill vara bäst i klassen samt att vi har ett politiskt arv som skiljer sig från andra delar av Europa så tror jag ni förstår min oro för ägande- och brukanderätten. Vi riskerar att våra skogar på relativ kort tid blir reservat för att blidka centraleuropéns dåliga samvete. FN och världssamfundet har dessutom idéer om att säkerställandet av efterfrågan på virke på lite längre sikt ska lösas genom plantager. Det gör att mer naturligt uppkomna skogar, exempelvis en skogsplätt i Sverige, kan beläggas med avverkningsförbud utan att virkesbalansen påverkas.

För att tillgodose skogens alla intressenter med dess multifunktioner är jag övertygad om att man kommer reglera och reducera ägande- och brukanderätten samt minska frihetsgraden.

Det är hög tid för den svenska skogsägaren att läsa på. En bra början kan vara att läsa tankesmedjans SIFI:s nyhetsbrev samt titta på KSLA:s seminarie på webben.

Text: Richard Axdorff, Redaktör Skogsaktuellt

Artikeln finner ni på Skogsaktuellts webplats där ni även kan kommentara innehållet.