Sovjetunionens fall ger lärdom inför förändringar i Nordafrika

Mats Nordbergs doktorsavhandling beskriver reformeringen av skogssektorn i Lettland, Ukraina och Ryssland efter Sovjetunionens fall. I samtliga tre länder ledde införandet av marknadsekonomi till reformer i skogssektorn, men på avgörande punkter kom reformerna att utvecklas i olika riktningar. Syftet med avhandlingen var därför att utifrån samhällsvetenskapliga teorier beskriva de bakomliggande orsaker som ledde till att de här tre ländernas skogssektorer kom att utvecklas så olika.

En jämförelse med Nordafrika

För att illustrera det läge som de tidigare sovjetrepublikerna befann sig i 1991 och under de första reformåren, kan man jämföra med läget i flera nordafrikanska länder just nu. Som vi vet pågår omvälvningar i Tunisien, Egypten, Libyen och kanske också i Jemen och Algeriet. I de fall de gamla regimerna tvingas avgå, innebär detta inte med automatik att demokratiska regeringar och demokratiska samhällssystem tar deras plats. Man kan snarare föreställa sig ett antal olika scenarier för vad som kan följa i revolutionernas spår. Ett sådant scenario är att muslimska fundamentalistiska rörelser tar makten, vilket ju skedde efter revolutionen i Iran. En sådan utveckling kallas ibland historiskt inflytande. Det innebär att i sökandet efter en ideologi som kan verka samlande för medborgarna, skapar man en modell som sägs efterbilda en historisk nationell storhetstid och som folket kan känna stolthet inför och samhörighet med. Modellen används som verktyg för att legitimera en ny regim och ett nytt samhällssystem.

En annan möjlig utveckling är att de nya regimerna i mångt och mycket faller tillbaka till systemet som rådde just före revolutionen, men med nya ledare i toppen. En sådan utveckling kallas ”path dependence” och innebär att samhällsutvecklingen tenderar att fortsätta i givna spår. Detta var den typiska utvecklingen i flera f.d. sovjetrepubliker. Gamla mäktiga familjer och grupper satt kvar vid makten, även om planekonomin fick ge vika för en klientekonomi där statsledning och företag tillsammans tog över produktionen och övergången till marknadsekonomi. De byråkratiska apparaterna kvarstod relativt oförändrade. En omvälvande tid med stora förändringar kan upplevas som väldigt hotfull för människor såväl i samhällets topp, som längre ned på samhällsstegen. Att därför så att säga avsluta revolutionen innan alltför mycket hunnit förändras kan kännas lockande för stora delar av befolkningen, inte minst för den offentliga förvaltningen på alla nivåer.

Ett tredje möjligt resultat av revolterna i Nordafrika är att dessa länder faktiskt förmår skapa nya och demokratiska samhällssystem. En förutsättning för att detta ska kunna fungera är att den folkliga opinionen verkligen drivs av en stark vilja inte bara att bryta med den föregående ledaren, men också med det föregående systemet och dessutom att denna opinion kan enas i någon form av politisk rörelse som är så stark att deras ledare i fria val kan utmana och besegra representanterna för det gamla systemet. Då de senare inte sällan kontrollerar stora ekonomiska tillgångar är detta verkligen inte enkelt. Till sist måste rörelsen skapa en vision av det nya samhällssystem man vill skapa, förmå att förmedla visionen till väljarna och slutligen orka med att genomdriva den, inte sällan mot passivt motstånd från statsapparaten och andra som upplever sig tjäna på bibehållet status quo.

Lettland skiljer sig från de två andra staterna

Om vi nu går tillbaka till skogsreformerna i Ryssland, Ukraina och Lettland efter Sovjetunionens fall, skiljer Lettland tydligt ut sig från de två andra staterna. Här genomfördes inom loppet av ett tiotal år en total reformering av skogssektorn. Hälften av skogarna privatiserades genom återlämnande till tidigare ägare (registrerade ägare 1940). Skogsindustrin privatiserades också och genom goda villkor för investerare byggdes snabbt en modern sågverksindustri upp. Ett statligt skogsbolag motsvarande vårt Sveaskog skildes ut från Skogsstyrelsen för att inte skapa intressekonflikter. Antalet anställda i den statliga skogsskötselsektorn skars ned drastiskt, men istället växte privata företag och entreprenörer fram. Det lettiska skogsbrukets organisation av idag påminner starkt om Sveriges. Den lettiska skogsindustrin, framförallt sågverksindustrin, har utvecklats mycket positivt och är idag avsevärt större och modernare än under sovjettiden.

Lettlands väl genomförda reformer i skogssektorn var en återspegling av ett lyckat reformarbete i hela samhället. En viktig faktor bakom att den lettiska utvecklingen blev så positiv, var att folket och de politiska partierna så tydligt tog avstånd från planekonomin. Genom att landet påtvingats planekonomi inte efter en intern kommunistisk revolution utan genom extern ockupation, fanns det ingen ledande grupp i landet som kände behov av att försvara det gamla systemet. Det blev väldigt lite inflytande av det som kallas ”path dependence”. Däremot användes flitigt historiska exempel från Lettlands frihetstid 1918-1940 för att motivera reformer, mest tydligt beträffande privatisering av skogarna genom restitution till tidigare ägare och deras arvingar, men ett annat exempel är också att landlagen återskapades med den förkrigstida som förebild.

Trevande utveckling i Ukraina och Ryssland

I Ukraina och Ryssland blev utvecklingen mer trevande. I Ryssland privatiserades skogsindustrin och i samband med detta utvecklade man ett system där skogen förblev statlig, men kunde arrenderas av avverknings- och industriföretag. Denna modell har nu förfinats i ett tjugotal år, men fortfarande återstår ett antal fundamentala problem. Mest tydlig är frågan vem som egentligen har ansvaret för skogsvård och vägbyggnad, alltså för långsiktiga investeringar. Stora delar av europeiska Rysslands skogar är dessutom idag i dåligt skick efter många årtionden av icke uthålligt skogsbruk. Här skulle stora restaureringsprogram behövas, men det har visat sig svårt att finna lösningar på detta problem samtidigt som man vill lämna över alltmer av ansvaret för skogarna till arrendatorer.

I Ukraina slutligen, kvarstod det gamla sovjetiska skogsministeriet länge relativt oförändrat. Den absoluta merparten av skogarna sköttes av ministeriet, som också hade rollen av skogsstyrelse och dessutom successivt byggde upp en egen skogsindustri. Detta gjorde det svårt för den privata skogsindustrin att utvecklas, då denna ju var beroende av att köpa virke eller rotposter från en konkurrent som dessutom fungerade som inspektör av avverkningarna. Följden blev att utvecklingen av den ukrainska skogssektorn under tio-femton år efter landets oberoende kom att utvecklas mycket långsamt och det är först under den senaste femårsperioden (långt efter den period som jag studerade i min doktorsavhandling) som större förändringar kommit att ske, delvis under trycket från den orangea revolutionen 2004-5. Ukrainas orangea revolution är för övrigt ett typiskt exempel på en revolution som inte nådde ända fram. Efter ett manipulerat val 2004 bröt protester ut och i ett nytt val vann reformivraren Viktor Jusjtjenko. Han ville bekämpa de dolda kopplingarna mellan staten och industrin och den utbredda korruptionen, men lyckades inte hålla ihop sin rörelse länge nog för att genomföra sitt program, vilket dessutom motarbetades av tjänstemän och politiker på många nivåer.

Lärdomar

Det finns flera lärdomar att dra ur Lettlands, Ukrainas och Rysslands reformprocesser. Till att börja med står klart att störtandet av den gamla regimen bara är början på en lång process. Därefter krävs ett omfattande och målmedvetet reformarbete om inte allt skall återgå mer eller mindre till utgångsläget. En faktor som var viktig i Östeuropa och som säkert också blir viktig i Nordafrika, är att skapa en helt ny konstitution snarare än att försöka anpassa den gamla. Att grundläggande syfte med en konstitution är att klargöra befogenheter men också begränsningar för statsmakten. Allt är inte politik. Ifråga om de före detta planekonomierna handlade detta mycket om att frikoppla staten och inte minst dess makthavare från industriell och affärsmässig verksamhet. Detta är även aktuellt i Nordafrika, men här tillkommer också frågan om statens roll i förhållande till religionen.

Avhandlingen finns nu tillgänglig via SIFI’s arkiv

Mats Nordberg är konsult samt på deltid medlem i forskargruppen Skog, landskap och samhälle vid SLU, Skinnskatteberg. Gruppen leds av Per Angelstam och sysslar med informationsutbyte mellan länder i f.d. Öst- och Västeuropa i frågor kring uthålligt skogsbruk.

Mats arbetade perioden 1992-2007 för olika nordiska företag med skogs- och industriprojekt i Östeuropa, däribland Thomesto, AssiDomän och IKEA. Han var också ledare för två Sida-projekt som bistod med reformeringen av Ukrainas skogssektor. Parallellt med sitt arbete för IKEA skrev Mats sin doktorsavhandling om reformeringen av skogssektorn i Lettland, Ukraina och Ryssland efter Sovjetunionens fall. Avhandlingen finns nu tillgänglig via SIFI’s arkiv.

Text och foto: Mats Nordberg