Swedish-African forest relations

När Sveriges samarbete med Afrika inom området skog, skogsindustri och agroforestry stod på sin absoluta höjdpunkt 1988/87 låg den total svenska skogliga biståndsbudgeten via SIDA på 500 miljoner kronor, varav den allra största delen användes i Afrika. Till detta kom ett omfattande stöd av skoglig forskning via SAREC, plus ett stort antal engagemang av frivilligorganisationer, privata företag, och multilaterala organisationer (men finansierat av svenska medel). Av Sveriges totala bilaterala biståndsbudget gick 11% till skogssektorn i vid bemärkelse. Vid denna tid, de sista fem åren av 1980-talet, fanns det varje år c 75-80 svenska skogsexperter verksamma i Afrika. De ojämförligt största insatserna gjordes i Tanzania och Etiopien, men svenskt skogligt samarbete förekom i minst ett dussintal andra länder också. Man får en uppfattning av storleksordningen när man ser på det totala stödet till Tanzanias skogssektor under 30-årsperioden 1972-2001, som uppgick till 2,2 miljarder kronor!

Mellan 1970-2010 tillbringades över 1200 personår i Afrika

Inte allt samarbete lyckades naturligtvis, av en hel mängd olika orsaker, men en mycket stor del har lämnat ovärderliga bidrag till ekonomisk och social utveckling, uppbyggnad av kapacitet och kunskap, stärkande av institutioner, modernisering av industrier, och annat i de skogliga sektorerna i de länder där svensk skogsexpertis arbetade. Och, inte minst, så byggdes det upp ett avsevärt kapital av kontakter, goodwill och nätverkande mellan svenska och afrikanska institu-tioner och personer verksamma i skoglig utveckling och forskning. Att en enastående erfarenhet och kunskap om skogliga förhållanden, problem och potentialer i Afrika också byggdes upp bland svensk skogsexpertis behöver knappast nämnas. I allt tillbringade svenska skogsmän och -kvinnor under de fyra decennierna 1970-2010 långt över 1200 personår i Afrika!

 Antalet verksamma svenskar minskar

Sedan mitten av 1990-talet är allt detta under snabb avveckling. I dag har ”skog och träd” som sektor i vårt biståndssamarbete i stort sett försvunnit och det erfarenhets- och kunskapskapital som byggdes upp i denna svenska ”paradgren”, där vi utan någon tvekan har en stark komparativ fördel att bidra till utveckling, har i sort sett skingrats. Ett fåtal utvecklings- och forskningsinsatser med skoglig anknytning pågår fortfarande i blygsam skala, ofta genomförda av frivillig-organisationer (t.ex. Vi-skogen) eller internationella institutioner (t.ex. ICRAF). I dag är antalet i Afrika verksamma svenskar med skoglig bakgrund färre än 10.

Ett förnyat intresse för att utnyttja svenskt kunnande

Denna historik om svenskt-afrikanskt skogligt samarbete berättas det om i den just publicerade KSLAT Nr. 2: 2011 – ”Swedish-African forest relations” – skriven av tre av veteranerna inom svenskt skogligt samarbete med utvecklingsländer, Björn Lundgren, Reidar Persson och Sten Norén. Skriften har tillkommit inom ramen för samarbetet mellan KSLA och African Forest Forum. Författarna avslutar med en förhoppning att skriften kan bidra till ett förnyat intresse för att utnyttja svenskt kunnande inom skogssektorn för att stärka skogliga institutioner och processer i Afrika. Att detta är starkt motiverat, både mot bakgrund av den snabbt växande ekonomiska potentialen av skog och träd att bidra till reducering av fattigdom och, inte minst, i ljuset av de enorma förväntningar som ligger i att ett bättre skydd och utnyttjande av skogsresurserna kan bidra till att reducera koldioxidutsläpp och minska effekterna av klimatförändringar (t.ex. via REDD) står helt klart.