Räcker marken för mat, virke och bioenergi i framtiden?

Sammanfattning av seminariet den 27 september

Det var den övergripande frågan för det seminarium som KSLA arrangerade den 27 september 2011. Frågan fick naturligtvis inget entydigt svar, tvärtom kan man säga att det var ett mycket väl avvägt seminarium – utvecklingsoptimisterna fick en rejäl dos positiva framtidsutsikter, samtidigt som de mer dystopiskt lagda fick goda argument för att vi står inför en mörkare och mer konfliktfylld framtid.

Positiva framtidsutsikter

• Befolkningsexplosionen är över, världens befolkning fortsätter förvisso att öka under detta århundrade, men ökningstakten avtar allt mer. I dag är ökningen ca 1 procent per år och enligt demograferna är den nere på noll år 2100. Då planar vi ut på cirka 10 miljarder människor på jorden, jämfört med dagens 6,5 miljarder.
• Vi kommer att bli mycket rikare – både totalt och per capita. Världens BNP beräknas öka tre gånger fram till 2050. Och glädjande nog kommer den största ökningen att ske i de fattiga länderna.
• Maten kommer att räcka till allt fler människor. Världens jordbruksproduktion behöver öka med 70 procent fram till 2050, men det är inget problem, tror FAO. Produktionen per hektar kan fortsätta att öka i hela världen. Framförallt i Afrika, söder om Sahara, finns det en fantastisk potential för att öka jordbrukets produktivitet med hjälp av handelsgödsel, sjukdomsbekämpning, utvecklad genetik och bättre odlingsregimer.
• Skulle det kärva till sig med matförsörjningen, kan vi byta konsumtionsmönster: åkermarkerna kan försörja många fler människor om vi äter mindre nötkött och i stället mer fläskkött, kyckling och vegetabilier.
• Vi kan minska svinnet på mat. I vissa länder försvinner så mycket som 30 till 40 procent av det som jordbruket producerar på vägen från jord till bord. Och det är inte alls bara i de fattigaste länderna, även i-världen slänger vi mycket livsmedel bara för att den närmar sig en teoretisk bäst-före-datum, dvs. vi slänger mat efter ”bord”.
• En indikation för att marken inte längre är en begränsande faktor för mänskligheten är det faktum att vi för kanske första gången i världshistorien inte längre startar krig för att komma åt bra jordbruksmarker! (och det är verkligen en ny företeelse – när tyskarna gick in i Polen 1939 var det framförallt för att förse markhungriga tyska bönder med bördig polsk jordbruksmark).
• De prisstegringar vi har sett på livsmedel de senaste åren beror inte på någon fysisk brist på mat, inte heller på att grödor för bioenergi skulle ha trängt undan matproduktion. Nej, de lättrörliga priserna är framförallt en följd av spekulationer på såväl de lokala som globala marknaderna. Det är alltså ett problem som kan hanteras.
• Efterfrågan på skogsprodukter kommer att öka dramatiskt – och industrin kan få råvara till expansionen utan att behöva avverka naturskogar. Framförallt finns det en fantastisk potential för plantageskogsbruk i Latinamerika och efterhand . 68 miljoner hektar plantager i Brasilien skulle räcka för att försörja all världens skogsindustri med virke. Det är tre gånger den svenska skogsarealen.

En ökad risk för konflikter om markresurserna

• Vi ser en avtagande produktivitetsökning i jordbruket. Under 1960-talet ökade t.ex. veteskördarna med 4 procent per år, nu är ökningen nere på en halv procent!
• Världen kommer att behöva öka den odlade arealen med kanske 200 miljoner hektar till 2030 för att tillgodose behovet av livsmedel. Var finns den arealen? Tar man bort bebyggda marker, den redan odlade jorden, alla öknar, alltför branta områden, tundraområden, skyddade områden och värdefulla naturskogar så är det bara 250 till 300 miljoner hektar kvar. Och om skogsindustrin behöver 25 miljoner hektar av dessa och bioenergin 300 miljoner hektar så slår vi i taket. Dessutom kan biomassa i ökande grad bli råvara till kemisk industri, vilket kan dra undan ytterligare mark från livsmedelsproduktionen. Men det här är egentligen bara spekulationer – för vid seminariet framkom att data om dagens markanvändning är förvånansvärt osäkra. Vi vet helt enkelt inte hur mycket åkermark det finns globalt – det gör naturligtvis alla prognoser om framtiden mycket osäkra.
• Även om världen blir rikare och mer välnärd, så kommer det att finnas fickor med undernäring kvar år 2050. Och det är inga små fickor – det handlar enligt prognoserna om drygt 300 miljoner människor, framförallt i Afrika söder om Sahara, men även i södra Asien.
• En ökad odling av biodrivmedel kan tränga ut livsmedelsproduktion från åkermarkerna. Det gäller framförallt om vi ökar produktionen av 1:a generationen biodrivmedel, som har låg verkningsgrad och baseras på åkergrödor som socker, majs eller raps. Om och när vi kommer igång med 2:a generationens biodrivmedel, som kan tillverkas av avfall och cellulosa, blir det troligen mindre konflikter med livsmedelsproduktion, däremot kan trycket på skogarna öka.
• Den ökade efterfrågan på skogsprodukter kommer nästan helt från Kina och några få andra länder i Asien. Vad händer om ekonomin tappar fart där? För i resten av världen förutspås bara en måttligt ökad efterfrågan, eller till och med en minskning av konsumtionen av papper och sågade trävaror.
• Markpriserna stiger nu dramatiskt i Latinamerika – det blir alltså dyrare att anlägga nya skogsplantager.
• En global koldioxidavgift kommer att öka priset på mark – det blir då mer lönsamt att odla bioenergi och det kan leda till ökade konflikter om markanvändningen.
• Det finns en trend i dag att rika länder köper odlingsmark av utvecklingsländer för att i industriell skala odla mat och energi. Det här kan, om det genomförs på fel sätt, skapa massarbetslöshet, sociala spänningar och framtida matbrist i fattiga länder.
• Kampen om vatten kommer att hårdna.

Om seminariet

Seminariet, som var fullbokat, arrangerades gemensamt av KSLAs kommittéer för Internationella Skogsfrågor, Internationella Lantbruksfrågor, Energi och Hållbar utveckling.

Moderator för dagen var Lennart Båge, ambassadör och tidigare president vid IFAD.

Frågorna om den globala efterfrågan på livsmedel behandlades av Dr Stefan Wirsenius vid Chalmers, Dr. Dominque van der Mensbrugghe, verksam vid FAO och Harald Svensson, Jordbruksverket.

Jan Wintzell, Pöyry Sweden, pratade om de globala skogsfrågorna.

Det framtida behovet av bioenergi och biodrivmedel behandlades av Dr Stefan Bringezu, Wuppertal Institute for Climate, Environment and Energy, samt Anders Dahlberg. Energimyndigheten.

Frågan om tillgång och efterfrågan på mark behandlades av prof. Sten Nilsson, konsult vid det egna företaget Forest Sector Insights och fortfarande verksam vid IIASA.

Annika Söder, tidigare bitr. generalsekreterare vid FAO, inledde diskussionen, som blev både livlig och lång.

—

Carl Henrik Palmér

A short introduction to the subject matter of the conferences the 27 of September and 22 of November

Is there enough land to satisfy the demands?